Förskolan

Okej! Här är förskolan vi jobbar i!

Ja, såhär ser det ut!

Okej lite fakta:

Barnen är 3 år gamla i klassen jag är i. Det finns en lärare och en resurslärare, samt jag tillsammans med de här barnen. Det är 14 barn i klassen.

Detta är deras dag:

Såhär ser deras dag ut, varje dag. De har lite teman för vad de ska gå igenom varje vecka men, kunskapsplaner finns inte. Jag frågade i tisdags, men de såg bara frågande ut.

De vet heller inget om diagnoser, frågade om det idag, men det var samma reaktion- vad är det? De hade exempelvis inte hört talas om varken ADHD, Autism osv. Om något av barnen utmärker sig är det barnet, enligt lärarna, korkad.

Här är det stor skillnad på pedagogik och uppfostran. Man slår barnen här,(örfilar, slår till på händerna) och skriker på dem om de inte uppför sig. Det är fruktansvärt att se, men vi kan inte göra något. Vi kan bara se på. Det är liksom så det är här. Deras kultur ser ut så. Och så har det alltid varit.

Det slår inte hårt, men de ger dem örfilar och slår till på fingrarna.

Det är speciellt jobbigt att se på när man jobbar/ har jobbat med barn med speciella behov, och de blir tagna som om de vore korkade och mindre värda. Det finns fyra i min klass. Tre har förmodligen autism, och en har grav ADHD, (enligt min egen uppfattning då och erfarenhet av diagnoser).

Om jag/vi kan göra något? Nej. Vi har blivit tillsagda att vi inte får säga något. Vi måste bara acceptera att det är såhär. Vi måste anpassa oss, vilket är väldigt svårt ibland som ni säkert förstår.

Av just den anledningen vet jag inte om jag kommer kunna jobba i skolan, där de är äldre. Där slår de barnen hårdare och tro det eller ej, men deras föräldrar ringer faktiskt lärarna och ber dem slå deras barn så de lyssnar. Hemskt? Absurt? Ja för oss. Men helt normalt för dem.

Detta är vad de har. Detta är deras leksaker. Böckerna i hyllan är heliga och det är bara lärarna som får röra dem. De har haft dessa flera år.

Denna vecka och nästa går lärarna igenom alla sinnen. Så de har pratat om hörseln och synen denna vecka. Nästa vecka är det känsel, lukt och smak. De har också gått igenom alla kroppsdelarna.

Dessa barn är livliga och man har att göra hela tiden kan jag lova. De är mycket mer livliga än de flesta svenska barn. Jag hoppas jag kan göra något för dem med sång och med mitt målande. Det vore så roligt om man kunde bidra med något nytt och roligt för dem! Ska klura lite på det.

Även om det är svårt att se hur de behandlar barnen, så är detta verkligen så härligt arbete! Det är såå goa barn verkligen. Så glada och tacksamma! ❤

Kolla dessa godingar!😍😍smälter..

Allt för denna gång!
👋

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s