Fortfarande sjuk

Är fortfarande sjuk. Är dock på bättringsvägen så får hoppas jag blir frisk till helgen så jag äntligen kan jobba igen på måndag med barnen ❤

Har bestämt mig för att hoppa bungyjump ändå för övrigt 😎 vet ej när det blir ännu men jag ska alltså både hoppa bungyjump och fallskärm… 😄🤗😎 längtar ihjäl mig!

Vädret idag var 30 grader och sol. Tyvärr har man fått ligga inne och sova i stort sett hela dagen.

Här åt jag frukost i morse! Jordnötssmör, yoghurt och massa goda frukter och bär!

Alla frukter är godare här och smakar mer. De är också billigare 😊

Sjuk

Åkt på förkylning. Så har feber och hosta. Har ett superbra immunförsvar men denna gång åkte jag på det ändå. Tror det har att göra med att man slappnar av här, att allt gått i ett där hemma men att man här äntligen kan slappna av. Då är det som att kroppen säger ”nu har jag tid att vara sjuk”.

Så jag tänkte jag kan passa på att berätta lite om vad vi planerar att göra kommande veckor. Samt visa fler bilder vad vi gjort.

Till helgen ska vi på en 2-dagars safari för att se elefanter och lejon.

Vi ska nån dag besöka Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad.

HOPPA FALLSKÄRM. Hade velat hoppa bungyjump också men det ligger för långt härifrån.

Vi ska också besöka kåkstäderna där de fattigaste människorna bor. Kåkstäderna för er som inte vet är som en stor slum. Den sträcker sig flera km2 mitt i Kapstaden.

Gå på vinprovning.

Hika upp i bergen. Finns två olika, Table mountain och Lionshead.

Förutom det upptäcka staden ytterligare och göra saker som inte kostar så mycket. Åka till stranden, shoppa, museum osv. Eller upptäcka mysiga restauranger som vi gjorde igår! Kolla in detta mysiga ställe!

Detta är från en stor gatumarknad som kallas ”Green Market Place.” Visst är det imponerande hur man kan måla så fint! Jag köpte två målningar, men kommer köpa fler.

Jag och Emilia vid stranden och i vågorna❤

Bilder på bergen

Camps Bay

Trafiken

På väg hem från förskolan

Clifton Beach

Promenadslinga

I de fattigare områden

Hoppas ni där hemma är friska, ta hand om er❤

Nattlivet

Här festar man 7 dagar i veckan. Jobbar man dagen efter, så festar man ändå. Inte alla, men staden är känd för att man festar hela veckan. Även vuxna.

Hur orkar man? Haha…

Vi gick ut igår, drack inget, utan ville bara se hur nattlivet var. Folk överallt verkligen.

Men vi hade kul! Vi dansade lite och kollade in de bästa klubbarna om vi skulle vilja gå ut nån lördag.

En bild på mig och Henna, supergo finsk tjej som är på samma förskola som mig.

Klasskillnader

I morse skulle jag och Emilia gå till gymmet. När vi gått typ 30 m står det två uteliggare vid vägkanten, frågar oss något och vi börjar prata med dem.

De var så trevliga. Vill inget illa, vill bara prata. Jag gillar inte katter men den där katten var faktiskt snäll. Det var deras lilla Sussie. De hade skramlat ihop pengar så de kunde kastrera henne och de tar hand om henne som det vore deras barn.

Notera bakgrunden. Det där lilla utrymmet är där de bor.

Sådär har de det. Frågade om de alltid bor där även när det blir kallt. Det gör de. När det blir 8-12 grader som det kan bli så bor de där. Utan värme. Utan el. Utan vatten. Ser ni presenningen? Mannen, Paul, sa att de bor där under när det är så kallt och när det stormar. De bor under presenningen. Finner inga ord för det. Jag får bara en mening i mitt huvud.

”Vill aldrig mer klaga över småsaker.”

Idag passade de på att tvätta sina kläder när det var så varmt. Vatten från närmaste vattendrag förmodligen.

De sover utomhus, har sprungit förbi där varje morgon utan att ”notera” att det är det där lilla utrymmet de har att leva på. Ärligt talat trodde jag inte jag skulle prata med dem under vistelsen här. Kanske bara gå och ge dem lite mat nån dag.

Är så glad att vi faktiskt stannade en stund. De var så trevliga och snälla. Begärde inget. De var bara glada att vi tog lite av vår tid och faktiskt pratade med dem.

Efter gymmet åkte vi och åt sushi, som var sjukt god!

Det är ju lördag idag så vi tänkte gå på utomhusbio! Men det blev inställt pga vädret. Det är varmt här men idag är det faktiskt åska. Och det ska regna antingen ikväll eller imorgon. Så vi får se vad vi hittar på!

Förskolan

Okej! Här är förskolan vi jobbar i!

Ja, såhär ser det ut!

Okej lite fakta:

Barnen är 3 år gamla i klassen jag är i. Det finns en lärare och en resurslärare, samt jag tillsammans med de här barnen. Det är 14 barn i klassen.

Detta är deras dag:

Såhär ser deras dag ut, varje dag. De har lite teman för vad de ska gå igenom varje vecka men, kunskapsplaner finns inte. Jag frågade i tisdags, men de såg bara frågande ut.

De vet heller inget om diagnoser, frågade om det idag, men det var samma reaktion- vad är det? De hade exempelvis inte hört talas om varken ADHD, Autism osv. Om något av barnen utmärker sig är det barnet, enligt lärarna, korkad.

Här är det stor skillnad på pedagogik och uppfostran. Man slår barnen här,(örfilar, slår till på händerna) och skriker på dem om de inte uppför sig. Det är fruktansvärt att se, men vi kan inte göra något. Vi kan bara se på. Det är liksom så det är här. Deras kultur ser ut så. Och så har det alltid varit.

Det slår inte hårt, men de ger dem örfilar och slår till på fingrarna.

Det är speciellt jobbigt att se på när man jobbar/ har jobbat med barn med speciella behov, och de blir tagna som om de vore korkade och mindre värda. Det finns fyra i min klass. Tre har förmodligen autism, och en har grav ADHD, (enligt min egen uppfattning då och erfarenhet av diagnoser).

Om jag/vi kan göra något? Nej. Vi har blivit tillsagda att vi inte får säga något. Vi måste bara acceptera att det är såhär. Vi måste anpassa oss, vilket är väldigt svårt ibland som ni säkert förstår.

Av just den anledningen vet jag inte om jag kommer kunna jobba i skolan, där de är äldre. Där slår de barnen hårdare och tro det eller ej, men deras föräldrar ringer faktiskt lärarna och ber dem slå deras barn så de lyssnar. Hemskt? Absurt? Ja för oss. Men helt normalt för dem.

Detta är vad de har. Detta är deras leksaker. Böckerna i hyllan är heliga och det är bara lärarna som får röra dem. De har haft dessa flera år.

Denna vecka och nästa går lärarna igenom alla sinnen. Så de har pratat om hörseln och synen denna vecka. Nästa vecka är det känsel, lukt och smak. De har också gått igenom alla kroppsdelarna.

Dessa barn är livliga och man har att göra hela tiden kan jag lova. De är mycket mer livliga än de flesta svenska barn. Jag hoppas jag kan göra något för dem med sång och med mitt målande. Det vore så roligt om man kunde bidra med något nytt och roligt för dem! Ska klura lite på det.

Även om det är svårt att se hur de behandlar barnen, så är detta verkligen så härligt arbete! Det är såå goa barn verkligen. Så glada och tacksamma! ❤

Kolla dessa godingar!😍😍smälter..

Allt för denna gång!
👋

FÖRSTA DAGARNA

HEJ!

Jag sa att jag skulle skriva så snart jag kom ner men haft lite strul med att få tillgång till internet, men det har fixat sig nu! Så, nu är jag äntligen här och jag kommer berätta allt genom bilder och text. Innan det vill jag bara säga att Kapstaden är en otroligt vacker stad. Ni ska få se, det är så fint! Kommer volontärarbeta mån-fre på en förskola de första veckorna och sen de andra tre i skola(förmodligen). Åldrarna är 0-5 år på förskolan och 6-13 på skolan.

Först av allt, så gick resan hit superbra! Samåkte med en annan tjej som ska vara på samma projekt som mig! Det är vi två och två andra tjejer, Emilia och Ella, som alla kommer från sverige och det är vi som kommer bo ihop och som kommer göra detta äventyr tillsammans! Supergoa människor. Känner redan att jag hittat vänner för livet.

På flygplatsen i Kapstaden väntade en taxi på oss som körde oss till volontärhuset vi kommer bo i de kommande veckorna. Det ser ut så här!

Förutom alla tankar, bilder och allt kring volontärarbetet kommer bloggen visa hela Kapstaden! Det blir en kortare safari, vinprovning, Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad, och förhoppningsvis fallskärmshopp!

Första dagen ”landade”vi bara, kollade runt där vi bor osv. Andra dagen fick vi en guidad rundtur i staden och fick viktig information, samt en historisk sammanfattning om hur Kapstaden kom till. (Jag är född historianörd så mina öron lyssnade länge och väl 😎 men mer om det i ett annat inlägg!

Vi har haft vår första jobbdag i förskolan idag! Och jag kommer faktiskt spara allt om det tills imorgon för jag tog inga bilder därifrån idag. Så detta inlägg kommer bara visa lite av hur det ser ut här!

Bilderna över är Clifton Beach! Här kommer vi vara efter arbetet och om helgerna. Vi var där idag!

Bättre bilder på bergen kommer komma! Men vi bor precis under ett berg. Det är så fint så det är så svårt att ta in!

Det var allt för ikväll. Imorgon har jag lite bilder osv, om förskolan! Så håll utkik! 🤗

Godnatt!

Nedräkningen har startat!

För någon dag sedan var det bara 50 dagar kvar tills jag äntligen åker. Ska bli så otroligt roligt! Den här resan betyder mer för mig än en vanlig resa. Det är en livsdröm som följt mig sedan jag var liten som ni kan läsa i inlägget innan! Och snart sitter jag på planet, redo för detta spännande äventyr!

img_9682

Så himla gulliga barn! Längtar tills jag får ta en egen sån här bild!

lions-head-hike-overlooking-cape-town-south-africa.jpg

 Såå häftig stad verkligen där man kan gå upp i bergen över dagen och se hela staden! Så som han sitter där vill jag med göra! 

 

Hur det hela började!

Det här är historien hur och när den här drömmen började. Drömmen att få åka till ett annat land och hjälpa andra barn. Jag var bara 3-4 år när allt började. Minns lite av det men har fått det återberättat av farmor senare i livet. Det började faktiskt hos henne, då en reklam, UNICEF eller RÄDDA BARNEN, dök upp på tv:n.

”Fajmoj!!”, skrek jag med gråten i halsen.

Farmor kom då inspringandes från köket.

”Vad är det lilla gumman?”

”Det äj på lossas va? Bajnen äj så lessna och hungiga på tvn,  det äj baja en film va? Pappa säjjej att allt på tv äj på lossas”.

Farmor tittade på mig, tittade på tv:n och såg besvärad ut. Hon gick fram till soffan och satte mig i hennes knä. Sedan tog hon ett djupt andetag och sa;

”Nu ska jag berätta något för dig Sofia, men tyvärr är det kanske något som gör dig ledsen.”

Farmor började då berätta om verkligheten för mig. Jag kunde inte förstå i så liten ålder att en del barn inte hade någon mamma, pappa, mat eller vatten. En del barn hade inte ens någonstans att bo. Ju mer hon pratade desto mer ledsen blev jag. Tillslut kom tårarna och mitt hjärta brast.

Då kramade farmor om mig och sa, nu med en mer gladare ton ”‘Men vet du? Det finns människor som hjälper de här barnen. Det finns de som ser till så barnen har mat, vatten och någonstans att bo. De finns överallt de där människorna. De föds med en vilja att hjälpa andra. De ser till att barnen är trygga och älskade, att barnen är mätta. Och vet du? Många av barnen klarar sig alldeles utmärkt, just för att de här människorna hjälpt dem.”

När farmor pratade om de här människorna såg jag superhjältar. Med mantel och ögonbindel, med superkrafter som bamse och Pippi. Komiskt egentligen när man tänker efter, haha! Kommer så väl ihåg det!

”Vilken planet boj de på, supejhjältarna?”

”Åh, de finns överallt, på vår planet Sofia! Men de ser ut som oss. De är superhjätar på insidan. Så du kan ha träffat på någon superhjälte i affären idag tillexempel. Och vet du vad? Alla kan bli en superhjälte.”

”Kan jag bli en supejhjälte??”

”Ja, det kan du! alla kan bli superhjältar, men alla vågar inte. En del vill inte och en del kan inte. Men du är modig, och du har ett stort hjärta Sofia. Så vill du bli en superhjälte så kan du det! Du kan då ge barnen mat och vatten, och leka med dem så de blir glada. Du kommer inte kunna hjälpa alla, så det är därför det behövs många superhjältar, så vi kan hjälpas åt att få en bättre värld.”

Där och då, när jag insåg att jag, lilla Sofia, kunde hjälpa de där magra ledsna barnen, då bestämde jag mig.

En dag skulle jag hjälpa dem. En dag skulle jag få något barn, eller kanske några barn att må lite bättre. Först ville jag bara krama alla barnen och hjälpa alla, men se berättade farmor att jag skulle tänka att jag skulle göra allt bättre för ett barn till att börja med.

Att göra skillnad kan man göra på hemmaplan, man behöver ju inte åka till ett fattigt land liksom! Och kan man hjälpa en person så är det tillräckligt. Jag har otroligt fina vänner som alltid finns där för mig. Ni gör skillnad för mig. Så, bara så ni vet, och ni vet vilka ni är, så är ni mina superhjältar. Tack för att ni finns. Fina ni!

Unknown


”Unless someone like you cares a whole awful alot, nothing is going to get better. It’s not.”- Dr.Seus

ÄNTLIGEN!

Ja, som rubriken lyder så ska jag äntligen få åka och göra min drömresa! Det känns så konstigt nu när allt är bokat och att det snart är dags! Drygt 3 månader kvar, sen bär det av!

l

ll.jpg

Jag har startat denna blogg så man kan följa min resa, från start till slut! Jag kommer lägga ut bilder på arbetet, kulturen, människorna, maten, sevärdheter, tankar och funderingar, dagssammanfattningar, osv! Häng med på min resa! Det blir fantastiskt!

Organisationen jag åker med heter Goexplore! Nu ska här upptäckas! 😄😍

Gå in på länken så kommer ni till organisationen och kan läsa mer där!

https://www.goxplore.se?aid=217